Artediparken – till minne av Linnés goda vän

Foto Ana Vera Burin Barata
Artediparken ligger vid Årummet. Idag är den hemvist för ett litet mytologiskt bronsdjur på Orphei Drängars plats.
Adress: Artediparken, Västra Strandgatan, Uppsala
My location
Get Directions
  • Fika
  • Parkering
  • Tillgänglighet för rullstolsbundna
Öppettider: Alltid öppet

Vid Årummet ligger en liten park, uppkallad efter Carl von Linnés goda vän och studiekamrat Peter Artedi. Idag är parken hemvist för ett litet mytologiskt bronsdjur som njutningsfyllt lyssnar till skön musik.

Det lilla ODjurets hemvist

Artediparken ligger alldeles intill den ståtliga KFUM-borgen där manskören Orphei Drängar har sin hemvist. Här finns därför Orphei Drängars plats med det lilla ODjuret, uppförd av Uppsalakonstnären Katarina Sundkvist Zohari. Bronsskulpturen är inspirerad av grekisk mytologins Orfeus, musikkonstens gud som spelade så vackert att de vilda djuren tämjdes.

Artedi – Linnés kära studiekamrat

Peter Artedi var en av Linnés allra närmaste vänner under studietiden i Uppsala. De diskuterade intensivt växter, djur och stenar och Artedi tros därför ha betytt mycket för Linnés vetenskapliga utveckling. De delade upp växt- och djurriket mellan sig och lovade varandra evig vänskap. Om en av dem gick bort, skulle den andra publicera hans vetenskapliga arbete.

Drunknade bland fiskar

Vännerna bodde en tid i Holland, ett av Europas vetenskapliga centrum. En sen kväll föll Artedi ner i en av Amsterdams kanaler och drunknade. Linné sörjde djupt men höll sitt löfte och publicerade Artedis manuskript om specialområdet fiskar. Med tiden har Artedis gärning fallit i glömska, men namngivningen av parken har bidragit till att återigen lyfta fram hans namn.

VISSTE DU ATT…

… Linné hade rätt i många saker, men inte i allt. Bland annat delade Linné in allt levande i tre olika riken: mineralriket, växtriket och djurriket. Att stenar växer lyckades inte ens Linné själv bevisa under sin livstid.

”Mineraler växer, Växter växer och lever, Djur växer, lever och har känsel.” (Carl von Linné)