Klosterparken – central örtagård från medeltiden

Klosterp
Mitt i centrum, på Klostergatan mellan gågatan och Fyrisån, finns en liten park med spännande medeltidshistoria.
Adress: Klosterparken, Klostergatan, Uppsala

Fjärdingen, Uppsala, Sweden

Öppettider: Alltid öppet

Mitt i centrum, på Klostergatan mellan gågatan och Fyrisån, finns en liten park med spännande medeltidshistoria. Kommer du hit en vår- eller sommardag kan du förföras av dofterna från örtagården. Här finns fruktträd, vinrankor, rosor, humle och vindskyddade solplatser från tidig vår till höst.

Klosterparken är minnet av ett franciskanerkloster som låg här från 1200-talet och fram till 1500-talet. De katolska munkarna, gråbröderna, kom till Sverige från södra Europa. De förde med sig tekniken att bygga med tegel och anlade örtagårdar med medicinalväxter.

Klosterdelar blev slottets byggstenar

Med Gustav Vasa som kung på 1520-talet övergick man från den katolska läran till den protestantiska och klostret lades därför ned. Efter en stadsbrand 1543 revs klostret och byggnadsmaterialet användes bland annat till att bygga Uppsala slott. På vissa ställen i slottet kan man fortfarande se klosterstenar med latinsk inskription.

Historien grävdes fram

När kvarteret Torget restaurerades i mitten på 1990-talet beslöt man att framhäva klostrets historia. De gamla murarna markerades ovan jord, och en ny krydd- och medicinalgård anlades med växter som man tror att munkarna odlade. Ruinerna efter klostret finns kvar under mark och området grävdes bland annat ut 1972.

Parken har rustats upp och har nu bland annat en ny lekplats med medeltidstema, nya planteringar och belysning.

VISSTE DU ATT…

… Från medeltida klosterträdgårdarna spreds många växter. Flera av dem var så spridda på Linnés tid att de uppfattades som inhemska. Idag ser vi Kungsängsliljan som Upplands landskapsblomma, men den importerades till Botaniska trädgården på 1600-talet och har spritts sig därifrån.

”Naturen sköter själv växt och tillväxt på ett sätt som är det mest idealiska – dessutom gudomligt!” (Carl von Linné)