Linnés resor

Carl von Linné reste mycket och förde noggranna dagböcker över vad han såg. Han gjorde bara en större resa själv utomlands, till Holland, där han avlade doktorsexamen. Däremot åkte hans lärjungar på resor över hela världen för att samla in kunskap.

Norra Sverige

I maj 1732 satte sig Linné på hästryggen för att resa till Lappland som han i sin ansökan om medel skriver är så olikt övriga Sverige. Han var 25 år och ganska oerfaren, men det uppvägdes av hans beslutsamhet och nyfikenhet. Det var inte lätt att resa på den tiden och Linné fick utstå många strapatser i Lappland men också upptäcka mycket. I sin reseberättelse, Iter Lapponicum, berättar han bland annat om seder och bruk hos samerna, som han beundrar för deras anpassning till den karga naturen.

Nästa resa gjordes 1734 på uppdrag av landshövdingen Reuterholm i Dalarna. Förutom Dalarna besöktes Femunden, som då tillhörde Sverige men som nu ligger i Norge. Linné var inte ensam utan sällskapet bestod av 10 personer med olika bakgrund och uppgifter. Den resan finns beskriven i Iter Darlecarlicum.

Ute i Europa

Hos samerna skaffade sig Linné en lappdräkt och en trolltrumma, som blev lyckade PR-objekt under resan till Holland där han tog sin doktorsgrad. I tre år reste och arbetade han i Holland, Frankrike och England och kom tillbaka till Sverige i mitten av 1738. Efter vistelsen i utlandet gifte sig Linné. 1741 blev han professor i Uppsala.

Södra Sverige

Innan Linné hunnit tillträda sin professur fick han i uppdrag att resa till Öland och Gotland. Där skulle han, liksom under Lapplandsresan, utforska vad som användes och som kunde komma till nytta i övriga Sverige. Egentligen skulle Linné resa till Västergötland med samma uppdrag ganska omgående, men som nytillträdd professor kom andra uppgifter emellan och tryckningen av resultatet från resan på Öland och Gotland kom att dröja ända till 1745.

Följande år reste Linné till Västergötland, Bohuslän och Dalsland. Bland annat besöktes de så kallade Västgötabergen. Resans resultat publicerades redan 1747. Den sista längre resan som Linné företog gick till Skåne 1749 och även den bekostades av staten. Nu var Linné etablerad och kunde få göra resan med häst och vagn. Skåneresans resultat publicerades 1751 och är kanske den mest innehållsrika redogörelsen av alla resor vid sidan av Lapplandsresan.

Apostlaresorna

Efter Skåne reste Linné nästan bara till Stockholm för att besöka Vetenskapsakademien och sin vän Abraham Bäck. I stället skickade han en mängd av sina lärjungar, ofta kallade apostlar, till olika delar av världen med samma uppgifter som han själv haft på de svenska resorna.

Läs också om Linnés många olika platser som finns kvar än idag.